personligt

Men har du ADHD?

0 röster

Men har du ADHD?

Jag har haft svårt att landa i ett beslut om jag skulle dela detta med er eller inte för att för det är så utlämnande och personligt, samtidigt vet jag att jag inte är ensam om detta. Det hela känns övermäktigt om jag ser i backspegeln. Hur jag ett helt liv kämpat så för att hitta strategier då jag inte velat visa hur svårt jag har för att klara av enkla saker som du kanske inte ens ser som ett problem i din vardag.

Jag fick min diagnos ADHD på papper för ett tag sen. Vissa i min omgivning tänker ”det var fan på tiden” medan andra inte alls kan förstå att jag har det. ”Du har ju sådan koll” ”Du som håller sådan ordning” ”Du som har sånt tålamod”. Jag kan förstå det då många inte har kunskapen om vad just ADHD är och hur det är att ha det som just kvinna. Jag har inte tålamod, men jag har flera strategier för att ta mig igenom dessa situationer. Jag har inte ordning hemma ALLS men på jobbet drabbar det ju andra så då gör jag ALLT för att kunna upprätthålla ordning. Strategier.

Det mina kollegor inte ser är ju att jag kraschar först när jag kommer hem, det mina vänner inte ser är att jag kraschar först när jag kommer hem. Det min familj får se är att jag just kraschar när jag kommer hem. Jag är ett energiknippe tills jag inte är det. ”Vi är experter på Min person är uppdelad i två olika personligheter. Ibland har jag bra dagar där alla är polare och jag har en go dag från start till slut med mig själv, andra dagar är energin och det lekfulla slut redan på morgonen. Problemet är då att arbetsuppgifterna inte är det. Så återigen är det dags för strategier, vilket är otroligt utmattande.

Lägg sen till att du gått ett helt liv med skolgång, relationer samt arbetsliv med en funktionsnedsättning som det faktiskt är. Ja helt utan att få hjälp med anpassningar.

Är jag besviken för att jag fick min diagnos så sent? Njae men jag kan känna en sorg i att som barn och tonåring fått kämpa så otroligt hårt i skolan bara för att hålla koncentrationen mer än fem minuter. Känslan av att fatta precis när en person förklarar något, allt känns solklart men fem minuter senare är allt borta. Minnet. Närminnet är min akilleshäl och jag stör mig så på det, jag hade aldrig kunnat jobba som jag gör utan mina anteckningar i telefonen och alla mina mobillarm. Strategier. Men samtidigt kan jag komma ihåg exakt vad en kollega hade på sig en julfest 2004 och vad personen åt och pratade om. Rimligt.

Visst, jag får gjort extremt mycket när jag är kreativ, mer än många andra, visst jag är social och en klippa när det är snabba ryck eller det uppstår något akut för då jävlar agerar jag på en handvändning och är enormt lösningsorienterad. Men såklart hade jag velat slippa alla dessa svårigheter. Få känna på hur det känns att inte ha en speedad rondell i huvudet non-stop. Rastlösheten pallar jag knappt skriva om för det är så brutal, även om jag ligger platt i soffan och har ”kraschat” så är jag 100 % rastlös och otålig.

Jag skulle vilja veta hur det är att påbörja en sak och faktiskt avsluta den direkt. Kunna städa mitt hem utan att bara flytta på saker och bli distraherad hela tiden, jag kom hem från en resa för några veckor sen och det syns fortfarande i alla rum i hela huset.. Jag skulle vilja täppa igen min mun ibland då jag är en ” over-sharer”, alltså slänger ur mig alldeles för mycket skum information som ingen bett om.

Tips till dig som möter personer med ADHD, ha tålamod, bli inte irriterad (varje gång) personen avbryter dig för att säga något när du pratar, jag gör tyvärr det ofta då jag har kass impulskontroll och en rädsla av att glömma bort det om jag inte häver ur mig det direkt. Ångesten över att alltid avbryta och vilja skynda på allt kommer som en käftsmäll efteråt.

Fråga vad du kan göra för att underlätta. Säg inte den klassiska ”jag tror vi alla har lite ADHD”.. Det stämmer helt enkelt inte, vi har helt olika hjärnor. Kalla inte ADHD för en ”superkraft” för det är inte det, självklart har vi en fördel i vissa lägen då vi är grymma på att hitta strategier, dålig impulskontroll kan ibland vara en fördel osv men hade jag fått välja så hade jag gärna sluppit leva med ADHD.

Vad vill jag ha sagt egentligen? Högst oklart men som vanligt kör jag på med transparens här. Jag är inte min diagnos jag är fortfarande samma person men en person som nu är lite snällare mot mig själv då jag vet att val jag gjort har grundat sig i just min diagnos. Även mina ätstörningar har fått en förklaring kopplat till detta. Så många frågetecken som nu börjar suddas ut och jag känner att så mycket faller på plats. Jag har nu fattat att alla faktiskt inte lever med alla dessa kristankar, ångest och att ständigt överanalysera allt.

Emotionellt är det en tuff resa att utredas men hundra procent värt det, så tvekar du? Ja men luta dig då mot impulsen och tryck på knappen innan du hinner tänka klart! Varför gjorde jag det? Jag är NPF förälder och har sett på nära håll hur mycket hjälp mitt barn fått sen hans diagnos blev ett faktum. Så jag kände helt enkelt att det är min tur för hjälp nu.

Detta är bara början, nu är det psykologer, arbetsterapeuter mm som skall hjälpa mig att hitta en mer balanserad väg framåt. Tack för att du tog dig hela vägen ner hit, tack för att du lyssnar utan att döma!

Författare: Linn Utbult

Prenumerera
Notis om
guest

15 Comments
äldsta
nyaste mest röstade
Inline Feedbacks
View all comments
Teresa Johansson
Teresa Johansson
14 dagar sedan

Tack för att du delar med dig. Du är en inspiration och en förebild på alla vis ❤️.

Linda
Linda
14 dagar sedan

Här är en senis till. Jag var 45 när jag utreddes. Det löser ju verkligen inte allt men så mycket föll på plats.

Annica Utbult
14 dagar sedan

När jag själv fick min diagnos för 10 år sedan (när jag var 30 år) ändrades egentligen ingenting. Mitt liv var ändå kaos. Men det gav en förklaring till så himla mycket. Jag fick ett kvitto på att jag inte är idiot, jag är inte lat. Att mitt liv varit svårt beror inte på något som jag gjort fel. Att få det, svart på vitt, kändes väldigt väldigt skönt.

Pernilla
Pernilla
13 dagar sedan

En diagnos är kanske inte allt men den är så viktig för att man äntligen ska kunna förstå och landa i sig själv. Känner igen allt du skriver och hoppas kunna bli utredd någon gång. Tror också det bidragit till min utbrändhet. Har även en dotter med ADHD. Hoppas o tror att det bara kan bli bättre för dig framöver!

Marie Larsson
Marie Larsson
13 dagar sedan

Oj oj vilket bra inlägg, TACK!! Fantastiskt bra skrivet! Det är 100% igenkänning för min del när jag läser, vill bara kopiera, verkligen mitt i prick på varenda sak. Tänk om man kunde visa sin omgivning vad man gått igenom hela livet och gjort allt för att försöka vara som alla andra, anpassa sig alla dagar, veckor och år och den energin som går åt till det kan man inte förklara för någon som inte har samma situation. Helt omöjligt! Det viftas bara bort som du säger, ”alla har vi lite ADHD” det känns som ett stort hån när man kämpat och kämpat, rasat inombords tusen gånger och är totalt utdränerad och utmattad men ändå fortsätter ”köra” på för att ge upp finns inte med i registret….
Fick min diagnos för ett halvår sedan och får exakt samma kommentarer hela tiden, du som är ”si” och du som är ”så” hur kan du ha ADHD?!
Du känns ju ganska lugn… ja på utsidan men hjärnan går på högvarv dygnet runt, men man hittar som sagt sina egna strategier.
Önskar dig all lycka och hoppas du får den hjälp du behöver på vägen!
//Marie

Julia
Julia
12 dagar sedan

Fint att du delar detta! Känns någonstans tryggt att veta att även sådana personer som du som ser ut som att allt fungerar utåt, kan uppleva kaos inuti.

Är det inte märkligt hur just kvinnor med ADHD för det mesta verkar ha hittat egna strategier för att få livet att fungera? Har inte själv någon konstaterad ADHD, men igenkännandet är starkt. Paniken och ångesten som uppstår när man ligger utslagen på soffan men inte är förmögen att påbörja något av alla måsten.

Hoppas du får rätt hjälp och stöd i detta så ett lugn kan infinna sig ❤️

AMD
AMD
11 dagar sedan

Tack för att du delar med dig! Hög igenkänning på allt du skriver, började googla runt för någon månad sedan då en vän nämnde att det kan vara Adhd jag har. Men orken att ta tag i detta finns inte riktigt (är ju expert på att prokrastinera) och veta att jag förmodligen inte kommer bli trodd eller ens utredd gör att jag skjuter på det…. Hur gick du tillväga?

Maja
Maja
10 dagar sedan

Fint att du valde att dela med dig, jag säger emellanåt när någon frågar: Har du någon bokstavsdiagnos? Jag tar inte heller slut… på jobbet, hemma däremot. Javisst säger jag. A till Ö. Det kan ju låta nonchalant men får jag chans att förklara mig så säger jag att jag tror att vi alla har nåt.. o vem kan säga vad som är ”normalt”? Är inte alltid en kombo det bästa? Låta folk vara individer med olika egenskaper.
Jag tycker också att åldern gör mig starkare på något sätt. Jag måste inte passa in överallt, behöver inte vara kompis med alla. Kan numera välja bort fler saker än vad jag väljer till. Jag väljer att lägga min energi på dem jag tycker om, dem som tycker om tillbaks oavsett mina fel och brister
Kram till Dig.. för att Du är den Du är!

15
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x